Hört talas om Shane Battier?
NBA stjärna, men inte enligt statistikenMan brukar säga att två saker är de viktigaste i statistiska sammanhang. Reliabilitet och validitet. Det första handlar om riktigheten i det man mäter. Om det står i statistik- formuläret att Olle har tagit tio returer när han i själva verket tog tolv så saknar mätningen reliabilitet. Validitet handlar om något annat. Mäter man verkligen det man avser att mäta? Om man vill se ifall Lisa skjuter bra så är väl hennes skottprocent en bra mätare för det och mätningen valid.
Statistiken ger inte alla svaren
Som många andra kastar jag mig girigt över statistikblanketten efter varje match jag ser och inte minst efter de matcher jag inte ser, men precis som många andra har jag funderat mycket över statistikens reliabilitet och validitet inom idrott i allmänhet och basket i synnerhet. De sista 20 åren har idrottsvärlden fullkomligt exploderat i statistikfrossa, men vad säger all denna information oss? Låt oss lämna reliabilitetsaspekten, för den kommer alltid att variera på grund av den mänskliga faktorn, och låt oss ägna oss åt validiteten. Om vi tror att vi får alla svaren genom att titta på statistiken så lurar vi oss själva. Ta t ex en match man inte har sett. Man kan stirra sig blind på statistikformuläret utan att bli klokare tills man får höra av någon som var där att den och den gjorde en kanonmatch, trots att vi inte kunde läsa ut det av blanketten. Det här säger oss att vi saknar kunskap om hur vi ska värdera spelet och spelarna, och deras betydelse. Rättare sagt, vi har inte all kunskap vi skulle vilja ha för att ta rätt beslut. Framför allt kan vi inte omsätta det vi ser i statistiska fakta.
Rockets inne på ett nytt spår
Jag läste häromdagen en artikel i The New York Times som Dan Larsson från Solna tipsade mig om (tack Dan), och som handlar om precis de här sakerna. Artikeln är skriven av journalisten och författaren Michael Lewis. I centrum för berättelsen står NBA laget Houston Rockets och en av lagets spelare, Shane Battier.
Det Rockets har gjort är egentligen att "gå utanför boxen" och på initiativ av ägaren Leslie Alexander försöka omvärdera själva spelet och hitta in på ett vinnande spår. Precis som alla andra kloka ledare insåg Alexander, när motgångarna var som störst, att man måste göra något nytt, på något nytt sätt, för att skapa framgång. Alla data fanns någonstans och datorerna för att analysera dem fanns. Nu gällde det bara att analysera på ett annat och mer progressivt sätt än tidigare.
Ägaren tillsatte ett helt nytt team för uppgiften och den som valdes för att leda jobbet var unge Daryl Morey som var anställd av Bosten Celtics och mer specifikt arbetade med att hitta nya metoder för att värdera spelare, ett arbete som han nu fick möjlighet att utveckla i en större skala i Houston Rockets.
Att hitta rätt spelare
Exakt vad Morey och hans stab gör, och hur de gör det, är höljt en smula i dunkel, men utgångspunkten är att det lag som står på planen är större än summan av de ensklida spelarnas förmåga. Det handlar inte om att hitta de stora stjärnorna, de som kan göra 20-30 poäng per match. Dem har man koll på och den kapaciteten hade redan Houston i Yao Ming och Tracy McGrady. Den spelarkategorin behövs, men man har inte råd med hur många som helst. Dessutom är de inte bristvaran. Den kritiska faktorn är de statistiskt sett undervärderade spelarna, de som har kvaliteterna som är svåra att mäta med vår vanliga statistik, men som gör att summan av 1+1+1+1+1 inte blir fem utan sex. I en vid mening handlar det om hur man tar tillvara lagets intressen kontra individens. Morey säger att den som uppfann vår boxscore borde skjutas, för den ger inte meningsfull information. Några exempel:
- Att en spelare gjort många poäng innebär inte nödvändigtvis att han har hjälpt laget på bästa sätt.
- Att värdera en spelares returtagningsförmåga kan inte bedömas på basis av hur många returer han tog, utan på sannolikheten att laget ska få returen när ett missat skott hamnar i området där spelaren befinner sig.
- Att blocka skott har inget större värde för laget om bollen går över linjen och leder till inkast för motståndarna (vilket det ofta gör).
- Ett missat skott är ett missat skott i statistiken, men det viktiga är om skottet togs i ett bra läge eller inte.
Hur skulle du själv göra om du skulle vilja komplettera ditt lag med den/de rätta spelarna? Gå på intuition eller försöka använda data som kanske bara delvis finns, och om de finns, inte ens har sammanställts på det sätt som du skulle behöva? På några grunder sammanställde i alla fall Morey, som det första han gjorde, en lista över 15 prospects, alla i kategorin undervärderade i vanlig mening. Högt på den listan, och den som slutligen värvades, var Shane Battier. Valet av Battier ger oss en del ytterligare ledtrådar till Rockets och Moreys tänkande och idéer.
Battier, ett unikum
Shane Battier gick på Duke, där han vann NCAA år 2001 och blev vald till landets bäste college spelare. Han blev draftad av Memphis Grizzlies men hamnade alltså senare i Houston Rockets. Rent statistiskt är Battier en medelmåttig, om inte usel, NBA spelare. Han snittar sju poäng, fem returer och två assists. Han har aldrig varit i närheten av All Star laget i NBA och kommer förmodligen aldrig dit heller. Morey säger att Battier inte kan dribbla, han är långsam och han har ingen vidare kroppskontroll. Han har uppenbara svagheter men en nästan osynlig uppsättning enorma styrkor. Med Battier i laget är Houston ett lag som kan vinna mästerskapet. Utan honom blir det platt fall. Hur hänger det ihop? Vad är det Houstons stab ser hos honom som andra inte ser?
Ända sedan ungdomsåren har Shane Battier haft ett rykte om sig att ha en otrolig förmåga att göra andra bättre genom sitt agerande på planen. Alla vittnar om hans smarthet och intelligens och hur han använder sina förmågor för att göra laget bättre. Han är osjälviskheten personifierad. När Battier är på planen blir lagkamraterna bättre och motståndarna sämre, enligt uppgift t o m i hög grad. Av någon anledning förbättras medspelarnas returtagningsförmåga när Battier spelar och de bästa poänggörarna i NBA har konsekvent lägst procent mot Rockets, därför att Battier själv alltid försvarar på sådana som Bryant, James och Ginobili. Matchresultaten talar för sig själv. När Battier kom till Grizzlies hade de haft en 23-59 säsong. Det vändes till 50-32. Houston var 34-48 när han kom dit. Första året slutade 52-30 och nästa 55-27. Morey kallar honom LEGO, för när Shane är på planen har laget alla pusselbitarna på plats.
Coachens våta dröm
Battier verkar helt enkelt vara en tränares våta dröm, en lagspelare som vilken coach som helst skulle ge sin ena arm för. Under förutsättning att man inser hans storhet förstås. Eller rättare sagt, om man förstår att tolka de fakta som ligger framför en men som inte går att läsa ut av den vanliga statistiken. En som aldrig insåg det var Jerry West, som så fort han blev general manager för Grizzlies, gjorde allt för att byta bort Battier, och lyckades också till slut. Vad gör då Shane Battier som andra inte gör, och hur gör han det, för han verkar ju ha en outgrundlig förmåga att vara steget före alla andra. Kanske vet han inte alltid själv hur det går till, att han har en känsla för spelet som inte enkelt går att förklara. Eller också är det så att hemligheterna stannar hos honom. Här är i alla fall några saker som är typiska för hans sätt att spela.
- Han skjuter inte ofta, men när han gör det tar han bara de skott som har störst sannolikhet att gå i, d v s de bästa.
- I motsvarande grad hittar han ofta lagkamraterna i positionerna där de har högprocentskotten.
- Han orsakar väldigt lite turnovers.
- Vid returtagning tippar han ofta bollen till en lagkamrat istället för att fånga den själv.
- Vid defensiv returtagning lämnar han frekvent sin spelare och hjälper till att blocka ut motståndarnas bäste returtagare.
- I försvaret pratar han oavbrutet och metodiskt med lagkamraterna, prat som från sidan sett verkar sakna mening, men där han hela tiden styr lagets positioner och ser till att alla vinklar är rätt.
- När han försvarar på motståndarnas bäste poänggörare, vilket han alltid får (och vill) göra, försöker han få motståndaren till de positioner där denne har lägst procent. Min uppgift är inte att hindra dem från att göra poäng, utan att göra det så svårt som möjligt för dem, säger han. Han skär av vinklar, styr dem till platser där de inte vill vara, låter dem skjuta efter dribbling om de är sämre på det än att skjuta direkt på pass, etc.
- Osv, osv.
Förberedelser och rätt odds
Det som är känt om Battier är hans grundliga sätt att förbereda sig. Han ägnar timmar åt att läsa på om motståndarna och motståndarlaget för att göra klar handlingsplanen. Mycket av Shane Battiers strategi tycks handla om sannolikheter och att precis som en pokermästare, konsekvent hålla sig till den uppgjorda planen. Satsa när oddsen är bäst och sätt in stöten där motståndaren har sina svagheter, och håll sedan fast vid metodiken dag ut och dag in. Problemet är bara att hitta de mätmetoder som gör att man upptäcker den typen av spelare. Morey menar att om man kunde mäta alla de subtila kategorier som Battier är så bra på, skulle han vara i den hundrade percentilen i varenda kategori.
Det är m a o bara att leta på. Houston Rockets verkar i alla fall ha kommit en bit på vägen.
Statistiken ger inte alla svaren
Som många andra kastar jag mig girigt över statistikblanketten efter varje match jag ser och inte minst efter de matcher jag inte ser, men precis som många andra har jag funderat mycket över statistikens reliabilitet och validitet inom idrott i allmänhet och basket i synnerhet. De sista 20 åren har idrottsvärlden fullkomligt exploderat i statistikfrossa, men vad säger all denna information oss? Låt oss lämna reliabilitetsaspekten, för den kommer alltid att variera på grund av den mänskliga faktorn, och låt oss ägna oss åt validiteten. Om vi tror att vi får alla svaren genom att titta på statistiken så lurar vi oss själva. Ta t ex en match man inte har sett. Man kan stirra sig blind på statistikformuläret utan att bli klokare tills man får höra av någon som var där att den och den gjorde en kanonmatch, trots att vi inte kunde läsa ut det av blanketten. Det här säger oss att vi saknar kunskap om hur vi ska värdera spelet och spelarna, och deras betydelse. Rättare sagt, vi har inte all kunskap vi skulle vilja ha för att ta rätt beslut. Framför allt kan vi inte omsätta det vi ser i statistiska fakta.
Rockets inne på ett nytt spår
Jag läste häromdagen en artikel i The New York Times som Dan Larsson från Solna tipsade mig om (tack Dan), och som handlar om precis de här sakerna. Artikeln är skriven av journalisten och författaren Michael Lewis. I centrum för berättelsen står NBA laget Houston Rockets och en av lagets spelare, Shane Battier.
Det Rockets har gjort är egentligen att "gå utanför boxen" och på initiativ av ägaren Leslie Alexander försöka omvärdera själva spelet och hitta in på ett vinnande spår. Precis som alla andra kloka ledare insåg Alexander, när motgångarna var som störst, att man måste göra något nytt, på något nytt sätt, för att skapa framgång. Alla data fanns någonstans och datorerna för att analysera dem fanns. Nu gällde det bara att analysera på ett annat och mer progressivt sätt än tidigare.
Ägaren tillsatte ett helt nytt team för uppgiften och den som valdes för att leda jobbet var unge Daryl Morey som var anställd av Bosten Celtics och mer specifikt arbetade med att hitta nya metoder för att värdera spelare, ett arbete som han nu fick möjlighet att utveckla i en större skala i Houston Rockets.
Att hitta rätt spelare
Exakt vad Morey och hans stab gör, och hur de gör det, är höljt en smula i dunkel, men utgångspunkten är att det lag som står på planen är större än summan av de ensklida spelarnas förmåga. Det handlar inte om att hitta de stora stjärnorna, de som kan göra 20-30 poäng per match. Dem har man koll på och den kapaciteten hade redan Houston i Yao Ming och Tracy McGrady. Den spelarkategorin behövs, men man har inte råd med hur många som helst. Dessutom är de inte bristvaran. Den kritiska faktorn är de statistiskt sett undervärderade spelarna, de som har kvaliteterna som är svåra att mäta med vår vanliga statistik, men som gör att summan av 1+1+1+1+1 inte blir fem utan sex. I en vid mening handlar det om hur man tar tillvara lagets intressen kontra individens. Morey säger att den som uppfann vår boxscore borde skjutas, för den ger inte meningsfull information. Några exempel:
- Att en spelare gjort många poäng innebär inte nödvändigtvis att han har hjälpt laget på bästa sätt.
- Att värdera en spelares returtagningsförmåga kan inte bedömas på basis av hur många returer han tog, utan på sannolikheten att laget ska få returen när ett missat skott hamnar i området där spelaren befinner sig.
- Att blocka skott har inget större värde för laget om bollen går över linjen och leder till inkast för motståndarna (vilket det ofta gör).
- Ett missat skott är ett missat skott i statistiken, men det viktiga är om skottet togs i ett bra läge eller inte.
Hur skulle du själv göra om du skulle vilja komplettera ditt lag med den/de rätta spelarna? Gå på intuition eller försöka använda data som kanske bara delvis finns, och om de finns, inte ens har sammanställts på det sätt som du skulle behöva? På några grunder sammanställde i alla fall Morey, som det första han gjorde, en lista över 15 prospects, alla i kategorin undervärderade i vanlig mening. Högt på den listan, och den som slutligen värvades, var Shane Battier. Valet av Battier ger oss en del ytterligare ledtrådar till Rockets och Moreys tänkande och idéer.
Battier, ett unikum
Shane Battier gick på Duke, där han vann NCAA år 2001 och blev vald till landets bäste college spelare. Han blev draftad av Memphis Grizzlies men hamnade alltså senare i Houston Rockets. Rent statistiskt är Battier en medelmåttig, om inte usel, NBA spelare. Han snittar sju poäng, fem returer och två assists. Han har aldrig varit i närheten av All Star laget i NBA och kommer förmodligen aldrig dit heller. Morey säger att Battier inte kan dribbla, han är långsam och han har ingen vidare kroppskontroll. Han har uppenbara svagheter men en nästan osynlig uppsättning enorma styrkor. Med Battier i laget är Houston ett lag som kan vinna mästerskapet. Utan honom blir det platt fall. Hur hänger det ihop? Vad är det Houstons stab ser hos honom som andra inte ser?
Ända sedan ungdomsåren har Shane Battier haft ett rykte om sig att ha en otrolig förmåga att göra andra bättre genom sitt agerande på planen. Alla vittnar om hans smarthet och intelligens och hur han använder sina förmågor för att göra laget bättre. Han är osjälviskheten personifierad. När Battier är på planen blir lagkamraterna bättre och motståndarna sämre, enligt uppgift t o m i hög grad. Av någon anledning förbättras medspelarnas returtagningsförmåga när Battier spelar och de bästa poänggörarna i NBA har konsekvent lägst procent mot Rockets, därför att Battier själv alltid försvarar på sådana som Bryant, James och Ginobili. Matchresultaten talar för sig själv. När Battier kom till Grizzlies hade de haft en 23-59 säsong. Det vändes till 50-32. Houston var 34-48 när han kom dit. Första året slutade 52-30 och nästa 55-27. Morey kallar honom LEGO, för när Shane är på planen har laget alla pusselbitarna på plats.
Coachens våta dröm
Battier verkar helt enkelt vara en tränares våta dröm, en lagspelare som vilken coach som helst skulle ge sin ena arm för. Under förutsättning att man inser hans storhet förstås. Eller rättare sagt, om man förstår att tolka de fakta som ligger framför en men som inte går att läsa ut av den vanliga statistiken. En som aldrig insåg det var Jerry West, som så fort han blev general manager för Grizzlies, gjorde allt för att byta bort Battier, och lyckades också till slut. Vad gör då Shane Battier som andra inte gör, och hur gör han det, för han verkar ju ha en outgrundlig förmåga att vara steget före alla andra. Kanske vet han inte alltid själv hur det går till, att han har en känsla för spelet som inte enkelt går att förklara. Eller också är det så att hemligheterna stannar hos honom. Här är i alla fall några saker som är typiska för hans sätt att spela.
- Han skjuter inte ofta, men när han gör det tar han bara de skott som har störst sannolikhet att gå i, d v s de bästa.
- I motsvarande grad hittar han ofta lagkamraterna i positionerna där de har högprocentskotten.
- Han orsakar väldigt lite turnovers.
- Vid returtagning tippar han ofta bollen till en lagkamrat istället för att fånga den själv.
- Vid defensiv returtagning lämnar han frekvent sin spelare och hjälper till att blocka ut motståndarnas bäste returtagare.
- I försvaret pratar han oavbrutet och metodiskt med lagkamraterna, prat som från sidan sett verkar sakna mening, men där han hela tiden styr lagets positioner och ser till att alla vinklar är rätt.
- När han försvarar på motståndarnas bäste poänggörare, vilket han alltid får (och vill) göra, försöker han få motståndaren till de positioner där denne har lägst procent. Min uppgift är inte att hindra dem från att göra poäng, utan att göra det så svårt som möjligt för dem, säger han. Han skär av vinklar, styr dem till platser där de inte vill vara, låter dem skjuta efter dribbling om de är sämre på det än att skjuta direkt på pass, etc.
- Osv, osv.
Förberedelser och rätt odds
Det som är känt om Battier är hans grundliga sätt att förbereda sig. Han ägnar timmar åt att läsa på om motståndarna och motståndarlaget för att göra klar handlingsplanen. Mycket av Shane Battiers strategi tycks handla om sannolikheter och att precis som en pokermästare, konsekvent hålla sig till den uppgjorda planen. Satsa när oddsen är bäst och sätt in stöten där motståndaren har sina svagheter, och håll sedan fast vid metodiken dag ut och dag in. Problemet är bara att hitta de mätmetoder som gör att man upptäcker den typen av spelare. Morey menar att om man kunde mäta alla de subtila kategorier som Battier är så bra på, skulle han vara i den hundrade percentilen i varenda kategori.
Det är m a o bara att leta på. Houston Rockets verkar i alla fall ha kommit en bit på vägen.
Kommentarer
Trackback
